Att vara ensam en kort period – några få dagar -  kan vara en god möjlighet för att återhämta oss från vardagens alla måsten. Att vara ensam en lång period – flera dagar, veckor och kanske månader -  kan vara det värsta som en människa kan uppleva. Ensamheten kan göra oss deprimerade, kan få oss att tappa framtidstron samt kan sluta i det värsta och otänkbara. Att välja att vara ensam är inte samma sak som att vara tvungen att vara ensam. Människan kan inte leva ensam. Människan är en socialvarelse som vill känna sig produktiv, behövd, omtyckt och allt annat som gör en människa lycklig.

Faktum är att vissa är ensamma och andra har många omkring sig men känner sig ensamma ändå. Det kan kännas bättre att vara ensam när man är medveten om sin ensamhet än att ha många omkring sig som finns där bara för att finnas. Hur kommer det sig att det kan bli så? Är det livets alla måsten som har fått folk att glida isär eller är det egoisten i var och en av oss som inte bryr sig om människorna i vårt liv. Att man inte känner signalerna från de som behöver oss kan leda till samvetskval om något händer dessa människor. Det är då vårt samvete vaknar, det är då vi börjar tolka de avsända signalerna, det är då vi kanske börjar förstå. Men då kan detta vara alldeles för sent.

Livet kan pröva oss på olika sätt. Bland beprövningarna kan vara att bli ensam. Man kan bli ensam av olika anledningar. För det första,  man kanske har gjort slut med sin partner eller att sin partner har nått det slutgiltiga livsskedet. För det andra,  man kanske är tillfälligt ensam för att alla andra är upptagna med sitt. För det tredje,  man kanske befinner sig långt borta från sina nära och kära och så vidare. Situationerna kan vara olika beroende på vart man befinner sig i livets stadium. Hur ska man handskas med ensamheten? Hur ska man överleva den? Ett enkelt recept på hur man ska handskas samt överleva ensamheten finns inte. Eftersom det som tillfredsställer mig kanske  inte tillfredsställer dig.

Man ska ta vara på livet. Man ska inte behöva spendera det ensamt. Man ska inte behöva vara för att enbart vara eller finnas för att enbart finnas. Men för vissa kan det vara svårt och psykiskt krävande att bryta mönstret i fall det har etablerats. Ett exempel på dessa är långtidssjukskrivna människor. Dessa har blivit vana med sin ensamhet och sin ställning utanför samhället. Hjälp behöver de, vi alla behöver det, men på det rätta sättet som tillfredsställer personen i frågan.

Slutsatsen är att man själv ska försöka  bryta mönstret! Men även engagera sig och bli medveten om olika signaler som når oss samt kunna tolka dem. Var och en av oss kan göra livet lättare för en medmänniska. Ibland behövs inte mycket för att få en medmänniska att känna glädje, ibland kan det förvisso räcka med en vänlig mening där det uttrycks uppskattning och kärlek. Var omtänksam!