Ett stort problem som finns i hela världen är fetma och övervikt. Dessa människor lider större risk att drabbas av fysiska sjukdomar men även psykisk ohälsa. Hur är det att leva med fetma och övervikt i vårt samhälle?
Fetma och övervikt orsakas inte bara av födoämnen, fysisk inaktivitet och stress. Andra faktorer som leder till fetma och övervikt är ärftlighet samt miljöfaktorer. Samhället är anpassat efter normalviktiga människor. Vissa anser att feta och överviktiga människor är mindre kompetenta samt saknar självdisciplin. Vilket inte stämmer!
I vissa kulturer blir inte feta och överviktiga hård dömda. Men i vår kultur spelar vikten en stor roll. Normalvikt förknippas med lycka, framgång samt skönhet. Övervikt och fetma förknippas med lathet och misslyckande. Detta förmedlas hela tiden genom media. Vilket har påverkat människornas uppfattning om utseendefixering samt kroppsidealet.
Hur dessa människors psykiska hälsa är skiljer sig från person till person. Men faktum är att dessa människor utsätts för diskriminering i vårt samhälle.
Sluta diskriminera och bemöta dessa människor med fördomar! De är lika kapabla till vad som helst som vilken normalviktig som helst.
Vad tänker du om fetma och överviktig?
a.a
19 augusti 2012 13:41
Jag har lidit/lider av psykisk ohälsa.
Jag är 173cm lång och väger 3-siffrigt.
När jag var 19-20...så vägde jag som lägst 50kg...
Inte mådde jag bättre på den tiden bara för att jag var smal.
Jag mår bättre nu när jag är gift med min stora kärlek.
Jag äter levaxin 150 mikrogram varje dag för jag har dålig ämnesomsättning. Kram
http://touch-me.bloggplatsen.se
Emma
19 augusti 2012 18:45
Man kan väl vara normalviktig och må dåligt för det och sen kan man vara överviktg och må bra och tvärtom men jag förstår inte varför folk antar att man mår dåligt för att man är överviktig och att man är lycklig å mår så himla bra när man är normalviktig. Har länge funderat på vad som gör att man har fördomar mot just överviktiga.
http://ahealthytry.bloggplatsen.se
19 augusti 2012 18:49
Hej! Vilken bra blogg! Du skriver klokt och om en massa viktiga saker. Mina tankar om övervikt och fetma liknar dina. Ingen ska behöva behandlas annorlunda för att man är överviktig och alla människor har ett lika värde.
Bra att du skriver om sånt! Heja dej!
http://ahealthytry.bloggplatsen.se
Malin
19 augusti 2012 23:10
Visst är det hemskt att människor med övervikt utsätts för diskriminering.
Övervikt handlar inte bara om ideal att fårt samhälle är anpassat för normalviktiga (vilket inte stämmer fullt ut längre). Normalviktig är just vad det låter som, normaltillstånd. Det är när vi är inom normalvikt som vi mår som bäst rent fysiskt. Det är då vi har som lättast att hålla oss friska.
Om man ser till det psykiska så handlar det om självkänsla och självförtroende. Har man en stark självkänsla och gott självförtroende så mår man psykiskt bättre oavsett vikt. Men det är lätt att dessa faktorer sviktar om man går utanför "normen" i vårt utseendefixerade samhälle.
Men visst psykisk ohälsa yttrar det sig ofta fysiskt. Det kan vara undervikt (behöver inte vara anorexi/bulimi), övervikt eller kanske kroppslig värk, som leder, magen eller huvudet.
Det som är synd är att det är tabu att prata om problemet övervikt. Väldigt generaliserande så är man rädd för att såra någon om man talar om det med en överviktig person. Det som också är synd är att det ofta är lika tillåtet att oinlindat att prata om undervikt som det är tabu att prata om övervikt.
Folk tycker att det är helt ok att kläcka ur sig utan hänsyn eller vetskap om människans psykiska tillstånd att denne inte får gå ner mer i vikt. Men hur många säger till en överviktig att denne inte får gå upp mer?!?
Normalviktig handlar inte om att vara "modellsmal". Jag som är 170 cm kan väga allt från 54-72 kilo och ändå hamna inom normalvikt enligt BMI. Nu vet jag av erfarenhet att jag personligen ser ut som ett benrangel vid 57 kilo. Jag var inte alls ute efter att gå ner i vikt. Det "bara hände" pga att jag hade en jobbig tid i mitt liv.
Så det är väldigt individuellt.
Men alla männsikor har ett eget ansvar att vårda sig själv både fysiskt och psykiskt.
När männsikor har svårt att hantera sin övervikt eller undervikt så är det ofta något annat som ligger till grund.
Man måste ta reda på vad kärnan till problemet ligger. När det är löst har man lättare att hamna inom normalvikt.
Mina tankar om övervikt (oh undervikt)
http://orkanensmitt.bloggplatsen.se
pinkozzy
20 augusti 2012 09:22
Tänk så bra skrivet. Själv har jag gått upp stegvis under mitt liv. Först gick jag upp 5-8 kg på några månader när jag flyttade hemifrån vid 16. En annan gång jag gjorde ett ryck var när några nerver i rygg och ben sa ifrån och jag inte kunde springa och gå längre än 5-6 minuter längre. Då gick det ca 20 kg på en gång. Tredje hoppet gjorde jag när jag sa upp mig från jobbet p g a dåliga chefer. Då gick det 25 kg på 2 år. Så nu sitter man här med dryga 120 kg och står och stampar.
http://pinkozzy.bloggagratis.se
Josef Boberg
20 augusti 2012 09:35
Det gäller ju att äta så mycket som möjligt av <A HREF="http://www.youtube.com/watch?v=9Hy737EuL-o">artegen</A> <A HREF="http://www.kostdoktorn.se/stenalderskost-pa-fem-minuter">föda</A> = <A HREF="http://annikadahlqvist.com/2012/02/14/mitt-kostprogram-2005">”riktig mat”</A> för att hålla vikten och må optimalt väl - som <A HREF="http://josefboberg.wordpress.com/2008/04/13/mg-brist-stress/#comment-907"><strong>jag ser det</strong></A>.
http://josefboberg.wordpress.com
a.a
20 augusti 2012 16:42
Malin: Inte kan du väl se ut som ett benrangel som 170cm och 57kg?
Det gjorde inte jag iaf som 173cm och 50kg...Då såg jag normal ut.
http://touch-me.bloggplatsen.se
Malin
20 augusti 2012 23:30
Nja, benrangel var kanske en lätt överdrift, men jag var påtok för smal. Man såg alldeles för mycket revben.
Min kroppsbyggnad är sådan. Jag har väl för stort skelett för min kropp ;-) Haha
Nä, men folk blir faktiskt förvånade när jag berättar vad jag väger för att de tycker att, av mitt uteseende att döma, borde väga mindre. Men sån är jag. (Har ifs lite muskler nu som väger mer än fett.) Hänger därför inte upp mig på vad som står på vågen utan kollar mig i spegeln istället.
http://orkanensmitt.bloggplatsen.se
Malin
20 augusti 2012 23:45
Nancy, tack för din kommentar. Skrev ett svar på min blogg.
Josef och Pinkozzy, jag tror inte på att följa någon diet (om det inte är av medicinskt syfte) utan mer på att ändra sin livsstil. Hänger man upp sig på en diet för att bli smal eller gå upp i vikt så är det väldigt lätt att tappa sugen och att hamna i samma gamla vanor när man inte lägre orkar tänka/räkna/planera. Dessutom är det lätt att bli lite asocial när man blir bortbjuden, man måste försvara sig mot omgivningen. Det blir för jobbigt.
Jag tror att det bästa är att ändra sin livsstil till något som är hållbart och som man inte lever efter tillfälligt.
Små förändringar hela tiden till en bättre livsstil. Glöm alla "qick fix" :)
http://orkanensmitt.bloggplatsen.se
Malin
1 april 2013 12:45
Josef: Kosten är bara en del i att ändra sin livsstil. Om du slår upp ordet diet så står det "regler för vad man får äta och dricka, ofta i medicinskt syfte".
Det jag menar med att inte följa någon diet är att man istället lagar sin mat från grunden, undviker halvfabrikat, socker och tillsatser. Man ska se till att äta varierat och se till att få i sig alla vitaminer och mineraler. Det enklaste är att tänka många olika färger. Mer regler än så behöver man inte.
http://orkanensmitt.bloggplatsen.se
“I skolan blir jag retad av mina kompisar som jag är med. Dem säger taskiga saker till mig, slår mig, sparkar mig m.m. Det finns inga andra jag kan vara med.“ (Flicka 14 år.)
Sommarlovet är snart slut och många elever ...
